Jag pratar om det
Just nu pratar alla om det. Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ. Själv var det inte den här kampanjen som fick in mig på detta tankespår utan Mia Skäringers bok ”Dyngkåt och hur helig som helst” där hon berättar att hennes nuvarande kille tycker det är okej när hon inte vill ha sex. Hon behöver inte ha sex och därför blir hon kåtare nu än någonsin förut. Själv trodde jag inte det fanns…
Min första pojkvän och jag hade sex när vi var 16 år. Vi hade varit ihop i två veckor och var lika enträgna på att få första gången överstökad. Under de två år vi var ihop väntade jag desperat på att det skulle börja bli skönt så som jag hört. Jag läste sexnoveller och var i hemlighet livrädd för att det var något fel på mig. Varför kunde inte jag få det lika bra som dem?
Jag var nyfiken, intresserad och testade oralsex på honom. När jag ville att han skulle testa på mig så tyckte han att det var äckligt och han ville helst inte röra mig alls. Under två år så var den enda tillfredsställelsen jag fick den jag gav mig själv… trots detta fortsatte jag pusha honom till att ha sex ofta. Jag ville ju så gärna få uppleva det där sköna och jag hade ju hört så många gånger att det är dåligt i början och kommer efter ett tag.
Min andra pojkvän var mycket mer intresserad av att tillfredsställa mig, men vid det här laget var jag van vid att det var något fult och äckligt att någon rörde vid mig. Jag hade svårt för det varje gång han försökte röra vid mig, än mindre ge mig oralsex. Han vande sig vid att jag inte var intresserad och när jag väl började slappna av i vårt förhållande och ”låsa upp mig” och vara intresserad igen så hade han gett upp.
Sexet blev snabbt tråkigt för mig igen. Min tillfredsställelse infann sig allt mer sällan. Jag började ge upp också. Det här skulle aldrig fungera för mig. Det var helt enkelt fel på mig. Jag hade aldrig lust, ville inte ha sex längre. Det var bättre att ”roa mig själv” de kvällar jag gick och lade mig tidigare än honom.
Men han hade stark sexdrift. Han ville ju fortfarande ha sex. Jag märkte att när han inte fick sex på tre-fyra dagar började han bli lättretlig, irriterad och allmänt jobbig att vara runt. För att få slut på våra bråk så började jag fejka. Jag spelade intresserad och så fort han kom igång så lade jag mig bara där och väntade på att han skulle bli klar. Jag lärde mig trixen att stöna till och knipa på rätt sätt så att han skulle komma fortare. Ibland när det kändes för jobbigt och jag inte kunde hålla ansiktsuttrycket neutralt så envisades jag med att vi skulle köra ”doggy style” så att jag kunde grimasera illa och gråta under tiden.
Efteråt kände jag mig alltid smutsig. Jag grät ofta och försökte dölja det för honom. Jag försäkrade honom gång på gång att det här var ingenting han gjorde fel… det gjorde ju inte ont på mig och jag ville ju att vi skulle leva tillsammans och i ett hälsosamt förhållande måste man ha sex. Jag gjorde det för vår framtids skull. Det var ju mig det var fel på, jag som aldrig blev kåt, jag som aldrig kände mig tillfredsställd. Allt var mitt fel och jag offrade mig för honom, för oss.
Det hände tre-fyra gånger under våra fem år att jag var sugen på sex och att han då sa nej. Jag blev upprörd och ledsen. Kände mig ful och ännu mer utnyttjad. Varför var han tillåten att säga nej och inte jag? Älskade han inte mig?
Förhållandet trillade sönder och det här var bara en av anledningarna. Jag hittade istället en kille som var bra mycket äldre, men som kunde tillfredsställa mig på sätt jag inte trodde var möjliga. Jag hittade min egen sexualitet och min egen njutning. Lärde mig vad jag faktiskt tyckte om. Förstod att bra sex kräver tillit, avslappning och närhet. Han bröt mitt förtroende för honom men jag behöll erfarenheterna.
Min nuvarande pojkvän stannade förskräckt upp när vi hade sex någon gång i början och jag blev passiv just när vi skulle börja. Han frågade mig om jag verkligen ville ha sex och då kunde jag inte dölja tårarna. Han förstod på direkten att jag inte var med på det här.
Han blev äcklad av tanken att ha sex med mig utan att jag var fullt med på det och delaktig. Han försäkrade mig gång på gång att han inte behöver ha sex. Om det händer så är det väldigt trevligt och annars så har han inget emot att låta bli.
Jag blev helt chockad och undrade om jag hade förstört hans upphetsning, väntade på vad straffet för det här skulle bli. Skulle han bli sur och arg nu? Skulle han bli besviken och börja anklaga och bråka?
Ingenting hände. När jag insåg att han menade allvar så smälte mitt inre. Han respekterar mig och älskar mig tillräckligt för att se mig och min kropp som något underbart som inte ska utnyttjas. Numera har vi sex, inte lika ofta som jag är van vid från tidigare förhållanden, men definitivt bättre sex för oss bägge. Han älskar att se mig njuta. Jag älskar att få honom att njuta. Vi testar det vi bägge känner oss bekväma med, pratar med varandra om vad vi vill och inte vill. Jag får inte rungande orgasmer varje gång vi har sex men vi ser till att hålla balansen mellan oss och framförallt: vi kan bägge två säga nej till varandra. Det är helt okej.
/En numera vuxen flicka
Åh vilket bra inlägg! Både känner igen mig och får hopp. Det är stört att jag själv blev lite chockad över hur reko killen du beskrev i sista stycket verkar. Just det där med att "han blev äcklad av tanken att ha sex med mig utan att jag var fullt med på det och delaktig" - det är så otroligt bra att han är så men så hemskt att detta känns som undantag istället för regel för hur män(niskor?) är.
Bästa artikeln jag läst på länge!
Fantastiskt bra skrivet och mycket värt att reflektera över. Tack!
Hej,
Jag heter Kristin Blom och jag är i färd med att skriva min D-uppsats i socialt arbete på Göteborgs Universitet. Jag hör av mig till dig på grund av att du har publicerat en text på prataomdet.se. Min uppsats handlar om sex i "gråzonen", precis det som prataomdet handlar om. Jag vill se om det på något sätt går att identifiera gråzonen mellan "bra sex" och "våldtäkt/övergrepp", och i så fall hur.
Min avsikt är att försöka hitta ett språk för att vi ska kunna prata om det, vilket det verkar finnas ett stort behov utav. Din berättelse är en bland många som skulle kunna bidra till detta. Det är därför jag hör av mig till dig. Vad jag vill titta på är om det finns något gemensamt bland alla dessa berättelser, och vad det i så fall är. Jag tänker att denna uppsats kan bidra med att skapa ett språk kring sex som är mer nyanserat, och då behöver berättelser från gråzonen komma fram i ljuset. Jag tänker mig att många som läser uppsatsen kommer att känna igen sig, och förhoppningsvis uppmuntras till att också prata om det.
Jag är inte ute efter att göra någon illa eller att utelämna någon. Jag kommer inte att skriva ut varken namn eller bloggadresser. Däremot kommer jag att skriva vilken sajt jag får berättelserna ifrån så kan jag inte lova fullständig anonymitet. Jag kommer att använda mig av många berättelser (antal är beroende av hur många som samtycker, men inte mindre än 30 berättelser), och vissa kommer jag att citera kort, vissa citerar jag inte alls. Jag har haft vissa krav på texterna, och dessa krav uppfyller din text. Kraven är att det inte ska vara för kort, man ska inte prata om att prata om det, utan det ska vara en berättelse, alltså en (eller flera) händelser.
I princip så finns texten redan där för mig att använda. Jag tycker ändå att det är viktigt att höra av mig och informera be om samtycke från dig för att få använda den. Du har härmed möjlighet att säga nej, vilket jag menar är en viktig möjlighet, med tanke på sammanhanget.
Alltså, godkänner du att jag använder din text på prataomdet.se i min uppsats?
Skicka ett svar till mig så snart du kan på denna adress: [email protected].
Med vänlig hälsning
Kristin Blom
