jagpratar

Just nu pratar alla om det. Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ. Själv var det inte den här kampanjen som fick in mig på detta tankespår utan Mia Skäringers bok ”Dyngkåt och hur helig som helst” där hon berättar att hennes nuvarande kille tycker det är okej när hon inte vill ha sex. Hon behöver inte ha sex och därför blir hon kåtare nu än någonsin förut. Själv trodde jag inte det fanns…

Min första pojkvän och jag hade sex när vi var 16 år. Vi hade varit ihop i två veckor och var lika enträgna på att få första gången överstökad. Under de två år vi var ihop väntade jag desperat på att det skulle börja bli skönt så som jag hört. Jag läste sexnoveller och var i hemlighet livrädd för att det var något fel på mig. Varför kunde inte jag få det lika bra som dem?

Jag var nyfiken, intresserad och testade oralsex på honom. När jag ville att han skulle testa på mig så tyckte han att det var äckligt och han ville helst inte röra mig alls. Under två år så var den enda tillfredsställelsen jag fick den jag gav mig själv… trots detta fortsatte jag pusha honom till att ha sex ofta. Jag ville ju så gärna få uppleva det där sköna och jag hade ju hört så många gånger att det är dåligt i början och kommer efter ett tag.

Min andra pojkvän var mycket mer intresserad av att tillfredsställa mig, men vid det här laget var jag van vid att det var något fult och äckligt att någon rörde vid mig. Jag hade svårt för det varje gång han försökte röra vid mig, än mindre ge mig oralsex. Han vande sig vid att jag inte var intresserad och när jag väl började slappna av i vårt förhållande och ”låsa upp mig” och vara intresserad igen så hade han gett upp.

Sexet blev snabbt tråkigt för mig igen. Min tillfredsställelse infann sig allt mer sällan. Jag började ge upp också. Det här skulle aldrig fungera för mig. Det var helt enkelt fel på mig. Jag hade aldrig lust, ville inte ha sex längre. Det var bättre att ”roa mig själv” de kvällar jag gick och lade mig tidigare än honom.

Men han hade stark sexdrift. Han ville ju fortfarande ha sex. Jag märkte att när han inte fick sex på tre-fyra dagar började han bli lättretlig, irriterad och allmänt jobbig att vara runt. För att få slut på våra bråk så började jag fejka. Jag spelade intresserad och så fort han kom igång så lade jag mig bara där och väntade på att han skulle bli klar. Jag lärde mig trixen att stöna till och knipa på rätt sätt så att han skulle komma fortare. Ibland när det kändes för jobbigt och jag inte kunde hålla ansiktsuttrycket neutralt så envisades jag med att vi skulle köra ”doggy style” så att jag kunde grimasera illa och gråta under tiden.

Efteråt kände jag mig alltid smutsig. Jag grät ofta och försökte dölja det för honom. Jag försäkrade honom gång på gång att det här var ingenting han gjorde fel… det gjorde ju inte ont på mig och jag ville ju att vi skulle leva tillsammans och i ett hälsosamt förhållande måste man ha sex. Jag gjorde det för vår framtids skull. Det var ju mig det var fel på, jag som aldrig blev kåt, jag som aldrig kände mig tillfredsställd. Allt var mitt fel och jag offrade mig för honom, för oss.

Det hände tre-fyra gånger under våra fem år att jag var sugen på sex och att han då sa nej. Jag blev upprörd och ledsen. Kände mig ful och ännu mer utnyttjad. Varför var han tillåten att säga nej och inte jag? Älskade han inte mig?

Förhållandet trillade sönder och det här var bara en av anledningarna. Jag hittade istället en kille som var bra mycket äldre, men som kunde tillfredsställa mig på sätt jag inte trodde var möjliga. Jag hittade min egen sexualitet och min egen njutning. Lärde mig vad jag faktiskt tyckte om. Förstod att bra sex kräver tillit, avslappning och närhet. Han bröt mitt förtroende för honom men jag behöll erfarenheterna.

Min nuvarande pojkvän stannade förskräckt upp när vi hade sex någon gång i början och jag blev passiv just när vi skulle börja. Han frågade mig om jag verkligen ville ha sex och då kunde jag inte dölja tårarna. Han förstod på direkten att jag inte var med på det här.

Han blev äcklad av tanken att ha sex med mig utan att jag var fullt med på det och delaktig. Han försäkrade mig gång på gång att han inte behöver ha sex. Om det händer så är det väldigt trevligt och annars så har han inget emot att låta bli.

Jag blev helt chockad och undrade om jag hade förstört hans upphetsning, väntade på vad straffet för det här skulle bli. Skulle han bli sur och arg nu? Skulle han bli besviken och börja anklaga och bråka?

Ingenting hände. När jag insåg att han menade allvar så smälte mitt inre. Han respekterar mig och älskar mig tillräckligt för att se mig och min kropp som något underbart som inte ska utnyttjas.  Numera har vi sex, inte lika ofta som jag är van vid från tidigare förhållanden, men definitivt bättre sex för oss bägge. Han älskar att se mig njuta. Jag älskar att få honom att njuta. Vi testar det vi bägge känner oss bekväma med, pratar med varandra om vad vi vill och inte vill. Jag får inte rungande orgasmer varje gång vi har sex men vi ser till att hålla balansen mellan oss och framförallt: vi kan bägge två säga nej till varandra. Det är helt okej.

/En numera vuxen flicka